Jag satt på ett kafé och tjuvlyssnade på två äldre herrar. Den ena försökte sälja in något till den andra. Med lock och pock och otroligt många kvasi-företagsord försökte han visa på det unika konceptet och fördelarna med affärsidén. Jag är akademiskt skolad men det var obegripligt för mej vad han talade om. Jag försökte lista ut vad för slags affärer det rörde sig om men lyckades inte ens gissa mej till rätt område.
Det roliga var att den andra inte heller gjorde det. Trots alla anteckningar, trots ihärdigheten, de tålmodiga försöken att förklara lyckades herr säljare inte göra sej förstådd. Trots sin entusiasm. Trors sin prakt och framgång bara ett barn, ännu utan gemensamt språk utanför sitt kontor.
Kejsarens nya latte. Sin affärs-lejonman till trots. Den blivande kunden ställde frågor och fick abstrakta svar som lät kloka tills han (och jag) smakade på dem och försökte översätta dem. Det gick inte. Det verkade inte som det blev någon affär. Vi förstod ingenting. Kunden skakade på huvudet, såg road ut.
Branschdravel. Så meningslöst! Så underhållande!
