ropar instruktören skrattande med musiken högt ovanför de röda markeringarna, foten steppandes, munnen grimaserandes. Hon har en vildsint uppsyn, är inte själv särskilt snygg på det klassiska viset med sin utväxt och inte särskilt deffade kurvor men ändå den vackraste på jorden, så skön och livsbejakande och beter sig helt förbjudet osvenskt. Så har hon varit i alla år. Vi älskar hennes pass. Det råder en banal men högst seriös tjejpowerkänsla under den där timmen hon driver oss till utmattning. Ju mer hon ropar att vi ska snygga oss och skaka rumpa och tuttar a` la latin eller magdans, desto mer anstränger vi oss, lätt fnissande först, stenhårt allvarliga i finallåten, saligt leende och drypandes av svett, mer och mer utspejsade danssteg som inte liknar något annat aerobicspass. Svettblank panna och starka lår, hon ler lite som en häst, det glittrar i hennes ögon. Hon nynnar med när hon tycker låtarna är bra, de låtar hon själv valt, en del riktigt töntiga, vi ler alla åt de värsta exemplaren och ibland tar hon i och höjer ännu mer, sjunger med till ett jumpin´jack steg eller en sit up. Come one, bitches, you´re precious, so sweet, so sexy! manar hon när hon springer bakom oss, ser strängt ut över salen och gör en ironisk fila-naglarna gest när vi inte böjer oss tillräckligt djupt ner. Fan va bra ni är, kom igen, öka! Ni jobbar så bra! Snygg rumpa, snygg rumpa snyggingar!! joddlar hon och vi orkar några utfall till fast vi darrar och inte orkar vibrera med höfterna längre. Bry sej om snygg rumpa? Nej, sånt sysslar inte jag med, det är inte därför jag är här, säger vi alla tyst (men det är precis därför vi är där, allihop. Delvis. Erkänn. Fy fan va skönt dagen efter, träningsvärken i rumpan, de tajta jeansen fundersamt pålackade.) Det hade inte funkat med någon annan. Jag hade backat i protest och tyckt det var pinsamt, nej jag är där för min hälsa vet du vad! För styrka och kondition och glädje. Men hon är inte pinsam. Hon gör oss helt vilda, killarna med, de skakar på rumporna och sina frisyrer. Hon gör att vi orkar lyfta röd stång fast vi alltid lyfter grön, köra några fler pushups än vi brukar. Öser beröm och motivation med helt tabubelagda meningar, reclaimar bitch-sexigheten och det glada i att äga en kvinnas (eller modig mans) kropp som fungerar och som vill leka och anstränga sig i den här akademiska hålan där alla som tränar har rätt mått av plikt och målinriktning men ingen flåsar och stönar eller pratar om sex på ett step-pass. Under stretchingen ber hon oss hålla en skön tanke, men hjälper oss lite på traven; jag är snygg. Men hennes ”snygg” innefattar ju allt det där andra, det är därför det funkar: jag är skön, jag är bra, jag har jobbat hårt och tagit hand om mig, allt är ok. Jag är glad. Allt är ok. Fan va snygg jag är!