Ni vet ju sen tidigare vad jag har för inställning till scientologrörelsens syn på psykiatri och KMR´s åsikter. Egentligen borde jag väl ha mer på fötterna om jag ska ägna mej åt tyckande på den nivå av uppeldning jag gör, men idag aktualiserades i alla fall det hela. På Stortorget hade dianetik-klubben jippo. Röda jackor och buffébord med stressmätare, böcker i tusental, färgglada broschyrer och entusiastiska, gråhåriga och allvarligt akutoritärt trygga bigshots från Brysselkontoret. De förde förtroliga samtal med en och annan ung student, och coachade vilsna själar till den sanna lyckan. Har du någonsin lidit av nedstämdhet? Har du sårat dem du älskar fast du inte vill? Känt dej vilsen och tom på energi? Så behöver det inte vara..Yada. Yada.

Jag kunde omöjligt hålla mej borta. Sjukt nyfiken var jag på detta. Satte mej ner för att ta ett stresstest ( en liten låda med mätare och visare) men kom aldrig så långt. Jag kan inte återge det samtal jag hade med den här snubben men det var helt sjukt. Först lyssnade jag mest. Sen kom jag med frågor. Så långt var ha välvilligt inställd. Sen kom jag med invändingar. Då ifrågasatte han med ett lillagumman-leende på bruten engelska vitsen med vårt samtal. Jag fick hjärtklappning och hettande kinder av kamplystnad och frågade om han inte tyckte det var bättre att man sökte information direkt från källan, försökte förstå och diskutera om man hade olika åsikter. Han envisades med samma argument om och om igen. ECT kills and is just a way to make money out of innocent people in misery. (Men kära nån, tänker jag, vad finns det för stålar att tjäna i en halvtimmes narkos, syrgas och en elmaskin som leder till snabbt tillfrisknande oh utskrivning från dyra sjukhusplatser,  om vi jämför med exempelvis Hubbards troligtvis välfyllda konto?) Psychiatric treatment and medicin leads to suicide. We have a better solution, the only solution that works!  You have all been fooled. We want to tell the truth and protect the people. (Jag tror också på information. Det verkar som om vi är överens. Om jag inte hade läst det de skriver).  Till slut var jag tvungen att berätta vad jag tyckte om KMR´s skräckpropaganda och missledande vinkling. Han frågade retoriskt  om jag inte tror på de mänskliga rättigheterna, för det var det han jobbat med i Bryssel, hundratals människor hade han och KMR räddat. Har lite svårt att se att de mänskliga rättigheterna bevaras med felaktigt användande av statistik och forskning, ensidigt, kategoriskt, faktiskt direkt falska och farliga påståenden. Som utgår från att vi är dumma i huvudet, inte kan fatta egna beslut och ta kritisk ställning i frågor som rör vår egen hälsa.  Sen sa jag att jag älskade ECT : ) Att jag anser att det nästan räddat mitt liv vid flera tillfällen.  (Det kändes onödigt att gå in på mina biverknings-åsikter just då, med honom, om han får vara retorisk måste ju jag också få det?).  Att jag tyckte medicinering hjälpt mej och många andra alldeles utmärkt och att de dödsfall jag oroar mej för är de människor som dör för att de inte söker eller får vård, kvalificerad vård. Då inledde han ett tio minuter långt samtal i sin mobil. Jag satt kvar, väntade leende,  solen sken så skönt och jag gnuggade nästan händerna av glädje över att få använda en tunga som längtat efter debatt så länge. När han var klar önskade han mej en trevlig dag och ett snart uppvaknande, jag var alltid välkommen tillbaka att köpa Hubbards bok när jag var mogen nog att förstå dess vishet.

Det var skönt att få alla fördomar bekräftade. Det var skönt att slänga käft, höra mej själv argumetera på ett sätt som uppenbarligen stressade hans slipsknut, känna lite liv i hjärnan och övertygelse. Det var skrämmande att höra de tunna argumenten, de enkla lösningarna, okunskapen i de frågor de så hårt kritiserar, bara samma svar om och om igen, slingrande, bort från ämnet,  och det absolut obefintliga intresset för att bemöta kritik och ifrågasättande.

Jag vet inte varför jag är så jävla arg på dem. Är det för att jag, om jag lärde mej mer, skulle lockas av så tydliga svar som de levererar? Är jag rädd att jag skulle börja tro på dem, hjärntvättas? Är det för att jag själv ibland tvivlar om diagnoser, mediciner och patologisering, och i min svartvita hjärna känner att berättigad och sansad kritik av psykiatrin och dess metoder skulle kunna tippa över i häxjakt  och c-vitamin frälsning enbart om nån stod och viskade det i mitt öra, det finns inga sjukdomar, det är bara ditt reaktiva sinne, och det kan vi radera? Jag vet inte. Kanske är det normalt att störa sej på såna här saker. Jag stör mej nog på alla som envisas med att säga att det finns en lösning, en quickfix för alla, stör mej på alla som ska berätta vad som är rätt och fel med falska, faderliga flin.